Morgnarna är lättast
Det är alltid lättast på morgnarna med maten. Fast å andra sidan är aldrig maten något problem. Jag överäter inte mat. Det är mellanmål och på kvällen som risken sätter in. Eller risk jag vet inte vad jag ska kalla det. Sug, kontrollförlorandet? Jag vet inte. Kommer inte på något bra alls!´Fast det spelar faktiskt inte så stor roll vad jag kallar det faktiskt. Jag vet ju vad jag menar.
I dag känns det som en bra dag. Jag har fullt upp enda till kvällen och då brukar det inte vara något problem. Bara ajg klarar av att klara mig i kväll också. Det är ju då det är värst. Så lätt att tänka, äsch jag tar en frukt det är ju nyttigt, sedan är det i gång och så tänker jag nej men jag äter i dag och så kan jag spy sista gången och sedan kör jag från i morgon. Så har jag tänkt sedan augusti. Det är förjävligt och jag skäms för det men så är det. Nu är det dock skillnad. I går var sista gången. Jag vill inte försöta min kropp mer. Trots att jag spyr ås mycket går jag upp i vikt och mår dåligt, är orolig, har ont, trött ocg så vidare. Ska skriva lite om mina symtom som blvit värre på sista tiden nu när sjukdomen blivit värre. Ska nog göra det i kväll kanske om jag orkar.
I kväll ska ajg i alla fall träna en helvtimma step. Faktiskt första gången jag tränar step. Eller jag har testat en gång på mellanstadiet och en gång på högstadiet men aldrig på rktigt så att säga. Är lite nervös men det är ett expresspass och då brukar det ju vara lite lättare. Ska nog gå bra tror jag. Träningen är bra för mig. Det får mig att inte hata min kropp fullt så mycket, håller tankarna i ordning och ångesten lkite dämpad. Dessutom känner jag nu att om jag ska träna mycket och sedan kanske även bli instruktör och så måste jag ta hand om min kropp och må bra. Träningen påverkar alltiså min mat också. Det blev ju värre med sjukdomen sedan jag fick körtelfebern i höstas och inte kunde träna alls påsex veckor. Det var ju då det verkligen brakade lös med tröstätning, ätatacker och kräkning i princip varje dag och i bland " de lux" så att säga.
I dag känns det som en bra dag. Jag har fullt upp enda till kvällen och då brukar det inte vara något problem. Bara ajg klarar av att klara mig i kväll också. Det är ju då det är värst. Så lätt att tänka, äsch jag tar en frukt det är ju nyttigt, sedan är det i gång och så tänker jag nej men jag äter i dag och så kan jag spy sista gången och sedan kör jag från i morgon. Så har jag tänkt sedan augusti. Det är förjävligt och jag skäms för det men så är det. Nu är det dock skillnad. I går var sista gången. Jag vill inte försöta min kropp mer. Trots att jag spyr ås mycket går jag upp i vikt och mår dåligt, är orolig, har ont, trött ocg så vidare. Ska skriva lite om mina symtom som blvit värre på sista tiden nu när sjukdomen blivit värre. Ska nog göra det i kväll kanske om jag orkar.
I kväll ska ajg i alla fall träna en helvtimma step. Faktiskt första gången jag tränar step. Eller jag har testat en gång på mellanstadiet och en gång på högstadiet men aldrig på rktigt så att säga. Är lite nervös men det är ett expresspass och då brukar det ju vara lite lättare. Ska nog gå bra tror jag. Träningen är bra för mig. Det får mig att inte hata min kropp fullt så mycket, håller tankarna i ordning och ångesten lkite dämpad. Dessutom känner jag nu att om jag ska träna mycket och sedan kanske även bli instruktör och så måste jag ta hand om min kropp och må bra. Träningen påverkar alltiså min mat också. Det blev ju värre med sjukdomen sedan jag fick körtelfebern i höstas och inte kunde träna alls påsex veckor. Det var ju då det verkligen brakade lös med tröstätning, ätatacker och kräkning i princip varje dag och i bland " de lux" så att säga.
Kommentarer
Trackback
